Som frilansare har jazz- och improvisationsmusikern Julia Schabbauer ett varierat och mångskiftande yrkesliv. Just nu spelar hon i föreställningen De ensligas allé på Göteborgs stadsteater och är skivaktuell med ett av sina band, Fartyg 6, som släpper albumet Allt faller i april. Dessutom har hon precis blivit invald i styrelsen för Musikerförbundet Avd. Väst.

Julia började spela fiol i treårsåldern men en byråkratisk miss av Kulturskolan fick henne att byta instrument åtta år senare när hon plötsligt fick en kallelse att inställa sig till trumlektioner.

– Jag vet fortfarande inte hur det gick till men på något sätt så blandades väl mitt namn ihop med någon annans. Väl på första träffen med nya läraren, dit jag gick för att ställa allt tillrätta och fortsätta med fiolen, så var det så roligt och spännande så jag valde istället att fortsätta med trummor och lägga fiolen på hyllan.

– Det som gjorde att jag fortsatte och fortsätter med musik tycker jag är en svårare fråga.  Till mångt och mycket så är det en hunger att berätta, det är också en envishet och under gymnasietiden var det min fantastiska lärare och förebild Göran Carlsson.

Hon har varit med i Musikerförbundet i sju år, sedan hon var arton, och att bli medlem kändes naturligt.

– I en bransch som annars kan te sig ganska osäker så känns det viktigt för mig att ha en trygg grund att stå på, att känna att vi är många som har varandras ryggar och står upp för och hjälper varandra när det behövs. Det känns viktigt att kunna påverka sitt arbetsliv och det tror jag att vi har störst chans till när vi står enade.

– För mig är det viktigt att konsten är fri och varierad, att det skapas platser för nytt och olika. För mig är det viktigt att mitt yrke respekteras och behandlas som ett yrke och inte som en hobby. Det låter förhoppningsvis självklart men det är det inte för alla.

Under våren har tjugo musikorganisationer i nätverket Ett musikliv för alla gått ut med ett upprop inför valet med krav på en statlig utredning av förutsättningarna inom svenskt musikliv. När vi pratar med Julia är det en vecka kvar innan nätverkets musikpolitiska debatt med riksdagspartiernas kulturansvariga. Bland annat ska man diskutera musikers och artisters möjligheter att verka professionellt. Idag ligger de orimliga villkoren på kulturens arbetsmarknad ofta bakom ett karriärbyte.

Julia försörjer sig helt på musiken sedan tre år tillbaka men problembeskrivningen klingar bekant. Många i hennes kretsar måste dryga ut kassan med andra jobb vid sidan om. En del lägger ned.

– Många läser på musikhögskolor och sedan försöker de frilansa några år men när en vill ha familj eller behovet av trygghet blir större hittar en en annan sysselsättning. Och det behöver inte vara att en slutar spela helt och hållet men det är många som har delad tjänst och inte bara håller på med musik. Det tycker jag märks bland mina vänner.

Orsakerna är bland annat den ekonomiska otryggheten, bristen på arbetstillfällen bortom storstadsområdena och kraven på kompetens inom mycket mer än bara musik.

– En av de största utmaningarna med att vara musiker är att det finns så lite trygghet och att det handlar så mycket om tur och att känna rätt personer. Och det handlar också mycket om var du bor i Sverige. Det är lättare att vara musiker i en storstad där det finns kontakter och fler yrkesmöjligheter. Om vi tittar på var det finns konserter och är lättast att njuta av kultur så är det oftast i storstäderna. Sedan görs det jättemycket fina satsningar på små orter men det behövs mer. Och det blir färre och färre fasta anställningar. Det finns en otrygghet i att jobba som musiker.

– Det handlar mycket om att en måste vara bra på så många olika saker, jobba med pr och marknadsföring, vara ekonom och kunna sköta sitt företag. Och också politiskt. Vi måste i stor utsträckning tala för oss själva. Därför är det så viktigt att vi gör det som grupp.

Julia tycker att det är lite alarmerande att det är så många unga musiker som inte engagerar sig politiskt.

– Jag förstår att vi inte har tid men det är också farligt om vi slutar upp, om vi nöjer oss eller lägger av med musiken i tystnad för att villkoren inte är hållbara

Hon har nyligen blivit invald i styrelsen för Avd. Väst och på sin nya post ser hon bland annat fram emot att ordna träffar kring olika teman, till exempel musikers och artisters tillgång till det sociala skyddsnätet. För många som rör sig på kultursfärens arbetsmarknad med få fasta anställningar är det krångligt att få del av det allmänna trygghetssystemet i form av a-kassa, pension och föräldrapenning. Att träffas mer överhuvudtaget är viktigt eftersom musikeryrket är socialt men samtidigt ganska ensamt.

– Jag har inga arbetskollegor som jag träffar fem dagar i veckan året om utan det är nya personer hela tiden. Då finns det en poäng med att ha andra sammanhang att mötas med sina musikergrupper.

Foto: Anton James Olsson.