MEDLEMSINTERVJU | När Elise Ria äntligen fick börja spela gitarr blev musiken en ventil för allt som fanns inombords. Att vara kreativ på sina egna villkor fick henne att känna sig levande. Men att möta musikbranschen var något helt annat. Där finns många som vill sko sig ekonomiskt på artisters drömmar och talanger och som frilansare är risken att bli utnyttjad extra stor.
Elise Ria är gitarrist, sångerska, kompositör och producent. Hon har bland annat gett ut albumet 2 Murder a Soul in the Traffic och den genre hon rör sig inom kan bäst beskrivas som episk rock med inslag av jazz, blues, klassiskt och världsmusik. Men hon skriver också musik åt andra, bland annat har hon komponerat för barn- och dansteater och contemporary alternativcircus. Dessutom har hon flera års arbete som teatermusiker och skådespelare bakom sig.
Som många andra barn började hon spela blockflöjt i musikskolan men kände att hon ville lära sig någonting nytt och när hon efter mycket tjat på sin mamma äntligen fick frågan om vad hon ville spela istället hörde hon sig själv lite drömmande säga ”Gitarr!”.
– Och så blev det. Jag fick börja spela gitarr genom kommunala musikskolan. Jag var då tolv år och så förväntansfull över allt roligt som jag tänkt spela på gitarren. Så en morgon, bara några veckor efter att jag börjat lära mig lira, blev jag påkörd av en bil. Jag skulle cykla till skolan men kom aldrig dit.
Hon hamnade på sjukhus med bruten arm och det hon var mest ledsen över var att hon inte kunde fortsätta lära sig spela gitarr. När frakturen var läkt hade hon längtat så mycket efter att få börja igen att hon höll på att spricka inombords.
– Jag minns hur jag en dag, då alla syskon var i skolan, satt ensam hemma med gitarren i handen och inte kunde sluta spela. Och ju mer jag spelade, ju mer melodier, texter och historier kom jag på. Jag satt hela dagen och kunde inte sluta.
– Det blev min ventil för att uttrycka allt jag gick och bar på inombords. Mina drömmar och fantasier eller den verklighet som fanns omkring mig. Att skriva musik gav mig kraft och tröst när ingenting annat kunde ge mig det. När jag fick vara kreativ på mina villkor så kände jag att jag levde. Jag känner fortfarande så. Mycket av den där tolvåriga lilla flickan finns kvar i mig när det kommer till kreativitet. Hon har aldrig dött.
Att möta musikbranschen var något helt annat.
– Jag har stött på så mycket lurigheter och folk som utnyttjar människors talanger och drömmar. När jag var tolv, tretton, fjorton trodde jag att alla i branschen var coola typer som endast älskade musik. Jag hade så fel. Om alla hade varit där för just musiken skulle branschen förmodligen se helt annorlunda ut.
Elise Ria blev medlem i Musikerförbundet eftersom hon gått på många nitar i musikbranschen och ville lära sig mer om sina rättigheter som musiker, artist och kompositör för att inte råka illa ut igen. Men hon tycker att frilansarnas utsatthet är svår att bekämpa.
– Jag har märkt att exempelvis arbetsmiljölagarna inte är anpassade för oss frilansande musiker och att de till och med kan göra oss ännu mer utsatta. Vi har inte samma möjligheter att vända oss till ”ansvariga chefer”. Många av oss driver ju projekt och skriver musik där vi är våra egna ”chefer”.
– Om vi råkar vi illa ut har vi inte någonstans att vända oss och få stöd. Vi får ofta kämpa på ensamma tills vi stupar och sedan resa oss upp igen och fortsätta halta framåt.
Ersättningarna och utbetalningssystemen är särskilt viktiga frågor för Elise Ria när det kommer till utövarnas och upphovspersonernas villkor.
– Jag ser det som problematiskt att Stim tar från de fattiga och ger till de rika. Att de inte alltid ger ersättning till de upphovsmakare som anslutit sig till dem. Om någon spelar ens musik på radio går inte pengarna till kompositören utan till någon annan, såvida du inte har kommit upp till en viss procent. Procenten av dina kompositioner och dina pengar fördelas nämligen istället ut till redan etablerade inom branschen, trots att det är din musik och dina pengar.
– Varje gång jag inte får betalt för min musik när den spelas offentligt, eller när jag själv av vissa arrangörer förväntas lira gratis live, så är det jag som står där och får slicka från golvet för att kunna betala mitt uppehälle.
– Detta gör att undergroundartister har svårt att vara yrkesverksamma. Vi förväntas ständigt att göra allting ”gratis” för att vi inte tillhör ”mainstream-populärkultur” och även när vi gör det prioriteras våra möjligheter till försörjning bort. Detta skapar ytterligare utsatthet och stora beroendeställningar för artister, musiker och kompositörer.
Just nu är Elise Ria mitt uppe i arbetet med att färdigställa en ny platta och satsar på att släppa den våren 2019, även om allt tar längre tid än vad hon tänkt av ekonomiska skäl, och hon tänker se till att det är hon som äger inspelningarna och inget bolag.
När albumet är klart är planen att komma ut och spela mer live igen.
– Det kliar i mina fingrar av längtan efter mer sammanhängande gig. Det finns ingenting jag älskar så mycket som den kommunikation och närvaro som en livespelning kan ge (när ljudet funkar).
Nu är det dags att flytta fram positionerna i musikbranschen. I vår kommer Musikerförbundet att förhandla för att få fram bättre villkor för alla våra medlemmar. Svaren på nedanstående enkäter är viktiga för att förstå vilken utveckling du som står på scenen (musiker, artist, DJ, ljudtekniker m.m) vill se.
Passa på att ge både dig själv och musikbranschen en julklapp i år! Genom att värva en betalande medlem till Musikerförbundet får du en gratis månad på ditt medlemskap.
Workshopen ger utrymme för att dela och diskutera mer djupgående erfarenheter om turnéer och psykisk hälsa bland professionella musikkonstnärer i musikbranschen. Personliga eller mer specifika fall kommer att speglas, och psykologisk input tillhandahålls av Anne Löhr som är klinisk psykolog. Anne kommer också att ge råd om mer individuella, fallspecifika praktiska övningar och coachningsmetoder.