Kulturarbetarna har ett lika långt och produktivt arbetsliv som andra yrkesgrupper och våra skattepengar är ett viktigt bidrag till finansieringen av de allmänna trygghetssystemen.

Men när vi musiker och artister själva behöver tillgång till det sociala skyddsnätet i form av exempelvis a-kassa, sjukersättning eller föräldrapenning stöter vi på hinder.

Eftersom dagens regelverk bygger på att tillsvidareanställning på heltid är norm blir det svårt att kvalificera sig när man arbetar inom kultursektorn, som domineras av korta anställningar och där många frilansar och är egenföretagare. Om musiker och artister stängs ute från trygghetssystemen på grund av hur kulturområdets arbetsmarknad är konstruerad, måste politiken göra anpassningar för att möta våra behov.