När någon tjänar pengar på din musik ska du ha en skälig del av kakan. Men i takt med att andelen egenföretagande musiker växer, ökar arrangörernas möjlighet att dumpa gagerna. Uppdragsgivarna pressar priserna och musikerbranschen håller på att utvecklas till en låglönemarknad där allt färre kan leva på sitt arbete.

Varje år förhandlar vi upp gagenivåerna i våra kollektivavtal med 2–3 procent, som resten av de LO-anslutna fackförbunden. När det gäller utvecklingen av egenföretagarnas ersättningsnivåer sker ingen sådan ökning. Där pågår tvärtom en prisdumpning.

Som F-skattare står man ensam i gageförhandlingarna med uppdragsgivaren. Många musiker och artister känner sig tvingade att konkurrera om gigen med låga priser; är man för dyr väntar alltid någon annan runt hörnet, redo att spela billigare.

Ibland argumenterar uppdragsgivaren för att pr-värdet är betalning nog. Oetablerade artister och akter förväntas acceptera skambud för att få in en fot i branschen och välbetalda spelningar i framtiden när karriären tar fart.

Dessvärre är allt fler hänvisade till F-skattarnas lågprismarknad. Antalet fakturerande musiker ökar stadigt och majoriteten av branschens frilansare har gått från anställningar till egenföretagande.

I förlängningen drabbar det lönesättningen för musikerkollektivet i stort, både anställda och F-skattare. När tillräckligt många pressas till gig under minimiersättningarna dumpas gagerna för alla.

Musikerförbundets riksminimitariff anger den absoluta lägstanivån på gager och andra ersättningar för frilansare när man fakturerar eller tar ett engagemang hos arrangörer utan kollektivavtal.

Om ingen lägger sig under riksminimitariffens gagenivåer sätter vi stopp för lönedumpningen så att musiker och artister får en rättmätig del av det ekonomiska värde de genererar.